Jag har inte badat i havet på något år, helt ärligt.
Jag lever i en liten stad med en sjö, jag bor 30 meter ifrån sjön hemma hos min mamma.
På sommaren är det ashärligt, dra på sig badkläder på morgonen gå ner till sjön o bada, sen när man kommer upp måste man duscha för man blir svart av vattnet. Haha, det är dybotten, massa musslor och till min fasa massa vass. I vassen ligger det fiskar o lurar, och fiskar innebär gäddor. Gäddorna är jag asrädd för, när jag simmar ut till flytbryggan som ligger en 20 meter från strandkanten så måste jag simma förbi vass, jag får alltid panik o tänker att det ska komma fiskar o bita mig i fötterna. Jag skämtar inte.
När man väl kommer ut till bryggan måste man häva sig upp på den, och när jag tillslut kommer upp på den så är de knappt så jag vill hoppa i igen.
Att få bada i havet är lyx för mig, klart vatten, sandbotten och oftast inte vass runt om.
Ni som bor vid havet tänker nog inte på det, men jag är avundsjuk på er.



Inte den bästa bilden, men man ser sjön och vassen, haha.

Nu är det snart valborg, det blir som vanligt för min del. Hem till mamma, några bekanta kommer, vi äter nånting hemma, tar med oss fika på flotten sen åker vi till Djulö och kollar majbrasan.
Jag längtar efter sommaren nu, kan inte säga att jag längtar till sommarlovet, för det har jag ju gått miste om nu..
Men sommaren längtar jag till, sommar för mig är när man kan bada o gå barfota osv.
Fast mycket av det har jag redan gjort. Hehe.

Vad gör man när man känner att allt inte går som det ska?
Allt det negativa tar överhand?
Man pratar med sin pojkvän, jag gör det. Men jag kan inte förklara bra, men jag hoppas han förstår ändå.
Så from igår kväll/natt så ska jag börja om nu, kanske inte börja om men sakta ta mig uppåt.
Se det från den ljusa sidan. "Åh nej, min blomma håller på o dö." / "Oj, min blomma håller på att dö. Vad bra då kan jag köpa en finare" Haha, dåligt exempel men satan vad jag ska kämpa nu.
Kan ju inte tjabbla bort allt det fina som byggts upp på 9 månader, no way.